Svenska:Låggradig feber

En låggradig feber (LGF) är när en persons kroppstemperatur är en aning högre än den normala intervallen, men inte hög nog för att kvalificera som feber. En låggradig feber definieras vanligtvis som en kroppstemperatur mellan 37.5°C (99.5°F) och 38.3°C (100.9°F). En oral temperatur på minst 38.3 grader klassificeras vanligtvis som feber av okänd ursprung, som i sig själv exkluderar ME/CFS.

Förekomst

• 2001, I en Belgisk studie rapporterade 45.7% av patienter som mötte Fukudakriterierna och 56.5% av patienter som mötte Holmeskriterierna låggradig feber, i en grupp av 2073 CFS-patienter.

Symptomigenkänning

• I Holmeskriterierna, är mild feber (oral temperatur mellan 37.5°C eller 99.5°F och 38.6°C eller 101.5°F, om mätt av patienten) ett alternativt kriterium för diagnos, under sektionen Minor Symptom Criteria (Mindre Symptomkriterier). Det förekommer också som ett alternativt kriterium under sektionen Minor Physical Criteria(Mindre Fysiska Kriterier) som låggradig feber (oral temperatur mellan 37.6°C eller 99.7°F och 38.6°C eller 101.5°F, eller rektal temperatur mellan 37.8°C eller 100°F och 38.8°C eller 102°F) som har dokumenterats av en läkare vid minst två tillfällen med minst en månads mellanrum.

• Återkommande feberkänslor ses som neuroendokrina symptom på ME/CFS i Kanadakriterierna.